Mata Hari må ha varit en mästare på förförelsekonst, men allting tyder på att hon nu hade gett sig in i ett spel som hon saknade fallenhet för. Att ta emot pengarna av Cramer var riskabelt, för hon hölls redan under uppsikt av flera nationers underrättelsetjänster. När hon väl anlände till Paris skuggades hon av franska agenter som öppnade hennes post, avlyssnade hennes telefonsamtal och antecknade vilka personer hon mötte.
I årets första nummer av Historiskan skriver jag om den mytomspunna dansösen och ”mästerspionen” Mata Hari, som avrättades av fransmännen 1917 för att ha avslöjat militära hemligheter. Lite mer än 100 år efter hennes död pekar mycket på att hon inte alls var den mästerspion hon framställdes som. Hon var tvärtom rätt oduglig — och extremt naiv.
De tidigare hemligstämplade handlingarna från hennes rättegång visar även att bevisföringen mot henne var skral. Hon erkände att hon hade tagit emot pengar av tyskarna vid ett tillfälle 1915, men i övrigt fanns det ingenting som kunde knyta henne till de påstådda brotten, exempelvis det att hon hade orsakat 50 000 fransmäns död på slagfältet.
Spionvärlden är bedräglig, och kanske förblir det verkliga händelseförloppet dolt för oss. Men det är ändå lönt att fråga sig: Blev Mata Hari utsatt för ett politiskt motiverat justitiemord? 1917 var Frankrike nämligen i stort behov av en syndabock för att kunna bortförklara sina motgångar på västfronten…
