Klotblixtar

I was seated near the front of the passenger cabin of an all-metal airliner (Eastern Airlines Flight EA 539) on a late night flight from New York to Washington. The aircraft encountered an electrical storm during which it was enveloped in a sudden bright and loud electrical discharge (0005 h EST, March 19, 1963). Some seconds after this a glowing sphere a little more than 20 cm in diameter emerged from the pilot’s cabin and passed down the aisle of the aircraft approximately 50 cm from me, maintaining the same height and course for the whole distance over which it could be observed.

Elektricitetsforskaren R.C. Jennison trodde precis som de flesta andra vetenskapsmän att klotblixtar var strunt och vidskepelse. Tills han fick se en med egna ögon den 19 mars 1963.

I årets första nummer av Historiska Brott & Mysterier berättar jag om fler vittnesmål och hur nutida vetenskapsmän försöker återskapa fenomenet i sina laboratorier. Det råder fortfarande ingen vetenskaplig konsensus i frågan, men allt fler har gått över till de troendes skara…

Medicinjournalistik

Arbetar just nu med två artiklar på uppdrag av Forte, Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. Den ena handlar om digitala mediers påverkan på småbarns sociokognitiva utveckling. Den andra om vårdens digitalisering — mer specifikt de vårdappar som börjar bli allt vanligare. Vilka fördelar och nackdelar har de?

Artiklarna kommer att publiceras i samband med Forte Talks den 26-27 mars 2019.

Forte

Alexander Fleming

Frågar man några av hans biografer, som André Maurois, Lorenz James Ludovici eller W. Howard Hughes, kämpade han oförtrutet för att få sitt penicillin renat under dessa tolv år. Men han misslyckades eftersom han blev motarbetad. Av chefen Sir Almroth Edward Wright, av biokemisterna — av alla i vars makt det stod att förverkliga hans dröm om att rädda liv. Maurois skriver att det ligger något djupt rörande i detta skådespel, att en blyg man med en brinnande tro misslyckas fullständigt med att få andra att se det han ser.

Problemet med allt ovanstående är att det bygger på rena fantasier.

Alexander Fleming upptäckte penicillinet 1928. Sedan hände nästan ingenting på tolv år. Varför tar det egentligen så lång tid innan penicillinet börjar användas för att rädda liv? Den frågan besvarar jag i månadens nummer av Teknikhistoria, i en stor artikel som handlar om den så kallade ”Flemingmyten” — den snedvridna hjältemyt som började omgärda honom från andra världskrigets slut och framåt.

Flemingmyten förklarar varför många människor än i dag tillskriver honom äran för arbete som andra forskare egentligen har utfört. Fleming försökte själv korrigera missuppfattningarna otaliga gånger genom att påpeka att han endast hade upptäckt penicillinet — att det var andra som utvecklade det till ett läkemedel. Men förgäves. Läs i artikeln hur myten uppstod, och varför det har varit så svårt att slå hål på den.

Teracoms nya sajt

Just nu jobbar jag med material till en ny Teracom-sajt som kommer att ta vid där papperstidningen Mhz lämnade av i våras. Det blir en rad artiklar om bland annat driften av säkra nät, tv-teknik och krisberedskap.

Vikingaskepp

Varför räknades skandinaviska skepp till de bästa i världen under vikingatiden? Läs svaret i Teknikhistoria nr. 7, där jag avslöjar den geniala hemligheten i deras konstruktion.

Besök i Aten

Jag belönades tidigare i år med Journalistförbundets kreativitetsstipendium i Aten. Befinner mig där just nu och samlar intryck. Och dricker jävligt bra kaffe. Mest impad hittills är jag av skulpturerna från den klassiska och hellenistiska tiden. Arkeologiska nationalmuseet bjuder på en hel del.

 

Prepping och positionering

Nu finns ett nytt nummer av den prisbelönta kundtidningen Paper ute. Där intervjuar jag bland annat Rusty från den amerikanska preppersajten TruePrepper, och snackar varumärkesbygge med redaktörerna för magasinen Monocle, Boat och Residence.

Star Wars-programmet

I praktiken skulle Excalibur göra följande: I den händelse att ryssarna avfyrade sina kärnvapenrobotar skulle amerikanska satelliter snabbt spåra värmen från deras utblås. Omedelbart efteråt skulle USA sända upp Excalibur som ett sorts “pop up-vapen” — ständigt stationerat i rymden vore det nämligen för sårbart. Väl uppe i rymden skulle Excalibur-enheterna låsa in sig på de sovjetiska robotarna, detonera, och skjuta i väg sina röntgenlasrar för att förstöra dem. Allt detta skulle ske inom loppet av tre-fyra minuter.

I månadens nummer av Teknikhistoria skriver jag om Ronald Reagans Star Wars-program, som utgick från idén att ett rymdbaserat missilförsvar skulle kunna undanröja hotet om kärnvapenkrig. Programmet tilläts att sluka många miljarder dollar innan det lades ned 1993. Vad blev det av allting? Följ med och läs om några av de futuristiska tekniker som prövades, och om den slipade kärnvapenfysikern Edward Teller, som sålde in koncept efter koncept som lovade runt men höll tunt.