Daiquiri

Jag må ha lagt ned tusentals timmar bakom mahognyn, men jag tröttnar aldrig på de enkla klassikerna. Det är nämligen där den verkliga magin finns. Två, tre, kanske fyra ingredienser som lirar tillsammans och skapar en harmonisk helhet. Mer än så behövs inte. Därför blir jag aldrig ledsen om någon beställer en klassisk Daiquiri av mig. Rom, limejuice, socker. Enkelt och rent. Det är en drink från den gamla skolan som nästan har glömts bort i dag, eftersom de flesta numera tror att Daiquiri och Frozen Strawberry Daiquiri är samma sak. Men en klassisk Daiquiri är något helt annat än en röd och insmickrande fruktsorbet där man knappt förnimmer spriten.

Det sägs att Daiquirin uppfanns 1898, när amerikanska trupper landsteg vid den kubanska kuststaden Daiquirí för att köra ut de spanska kolonialherrarna. Där ska ingenjören Jennings Cox tydligen ha uppfunnit drinken genom att vara den förste som tillsatte socker till kombinationen rom och limejuice.

Troligt? Inte direkt.

Redan 1740 bestämde amiral Vernon i den engelska flottan att sjömännens dagliga spritranson skulle bestå av rom, vatten och limejuice (det sistnämnda för att motverka skörbjugg). Det var en förordning som snart anammades av hela flottan, och därifrån är steget knappast långt till att någon skulle ha fått för sig att hälla i lite socker för att göra drycken mer njutbar.

Som om inte det vore nog, har vi även skriftliga bevis på att kombinationen rom, limejuice och socker var påtänkt redan 1856, fast under namnet Rum Shrub. Här är till exempel en text saxad från The American Family Encyclopedia Of Useful Knowledge från samma år:

Rum Shrub and Water.— Rum shrub is made from the juice of lemons, with rum and sugar, but oftener of the juice of the lime, rum, and sugar.

Även om det är svårt att bestämma exakt när Daiquirin uppfanns, är det mer eller mindre vedertaget att det var i Havanna som drinken fick sin kultstatus. Närmare bestämt i baren La Florida, populärt kallad ”La Floridita”, där en viss Constantino Ribalaigua skakade fram Daiquiris under 20- och 30-talen.

Ernest Hemingway och Spencer Tracy dricker drinkar
Ernest Hemingway och Spencer Tracy på La Floridita.

Ribalaigua, en bartender som märkligt nog aldrig drack själv, fick smeknamnet El Rey de los Cocteleros (”cocktailkungen”) av sina landsmän, och hans bar kallades för La Catedral del Daiquiri. Med andra ord är det knappast fel att stödja sig på Ribalaigua när man snackar Daiquiris, och det är precis därför jag har valt att utgå från hans egna receptbok, Bar La Florida Cocktails från 1935:

Kopia från La Florida Cocktails som visar receptet för en Daiquiri

Här ser vi två intressanta detaljer som är värda att nämna. Först och främst att det står ”Daiquiri Num. 1”, vilket indikerar att den klassiska Daiquirin endast var en i raden av flera Daiquiris. Ribalaiguas bok listar fyra stycken, och den mest berömda i dag – näst efter Num. 1 då – är Daiquiri Num. 3, som med tiden har kommit att kallas för Hemingway Daiquiri.

Den andra detaljen är att ovanstående recept har gett upphov till ett av drinkhistoriens största missförstånd. Den som tittar närmare på den spanska instruktionen ”jugo de ½ limón verde” (”juicen av en halv lime”), upptäcker nämligen att den har översatts felaktigt till ”juice of half a lemon” på engelska. Och det innebär att fruktansvärt många människor har fått för sig att Daiquiris ska göras på citronjuice i stället för limejuice. Det är dock uppenbart att Ribalaigua talade om lime och inte citroner, eftersom själva namnet ”limón verde” ordagrant betyder ”grön citron”.

För att undvika eventuella missförstånd säger jag det därför klart och tydligt här: en klassisk Daiquiri görs på limejuice och ingenting annat.

Med det sagt ska vi nu ta oss en titt på receptet.

Havana Club rom, lime och sockerlag

Daiquiri Num. 1

6 cl vit rom
3 cl limejuice
2 cl sockerlag

Anledningen att jag har skrivit om Ribalaiguas recept är att ”juicen från en halv lime” och ”en tesked socker” är oprecisa mått. Den mängd juice en halv lime ger kan variera enormt, och en tesked kan variera likaså beroende på hur stort sockerberg du gröper ur med skeden. Nu menar jag inte att det är förbjudet att arbeta med oprecisa mått, men se då åtminstone till att smaka av innan du skakar upp drinken så att du inte upplever den som obalanserad.

På tal om balans: ta mina mått med en nypa salt. Jag gillar 6:3:2-förhållandet mellan sprit, surt och sött, men din smak kanske är annorlunda. Prova dig fram.

Ingredienser: Ribalaigua insisterar på att romen ska vara Bacardi. Men då måste man förstå att dagens Bacardi Superior, en slätstruken och könlös rom, skiljer sig från den som företaget producerade på Ribalaiguas tid, när det fortfarande var stationerat på Kuba. Här använder jag Havana Club Añejo Blanco, en genuint kubansk rom som har betydligt mer karaktär än Bacardi, men lek gärna runt med andra märken för att hitta det som passar just dina smaklökar.

Att limejuicen ska vara färskpressad behöver jag inte ens nämna. Det finns inget substitut för färskpressat, så glöm allt vad Rose’s Lime, Franco’s Lime och liknande heter.

Så till den sista ingrediensen, sockret. Jag har redan nämnt tidigare att det är svårt att lösa upp strösocker i låga temperaturer, så använd hellre sockerlag (recept hittar du i mitt inlägg Socker 101).

Så gör du: Kombinera rom, limejuice och socker i en shaker, och fyll den sedan med is. Skaka tills drinken är riktigt kall (det ska börja göra ont i händerna av kylan), och sila sedan upp i ett cocktailglas. Om du är på festligt humör, garnera med en limeklyfta på kanten eller ett limehjul som släpps ned i drinken.

En färdig Daiquiri

Så enkelt, och ändå så gott. Salud!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.