Doktor Lettsoms moraliska sprittermometer

Är det mer dygdigt att dricka mjölk än att dricka vin? Är chansen mindre att du, liksom Brutus, Cassius och Judas, kommer att tuggas sönder av Satans käftar i all evighet om du väljer att dricka äggdrinkar i stället för ren sprit?

Sådana frågor kan vara intressanta att ställa sig när man är på filosofiskt humör. Det tyckte åtminstone doktor John Coakley Lettsom under 1700-talet när han skissade fram en moralisk termometer som påvisar effekten av olika rusdrycker:


Vill du uppleva hälsa, rikedom, sinnesro och lycka? Håll dig då mellan 50 och 70 grader plus på Lettsoms termometer. Drick vatten, mjölk, eller i värsta fall en liten öl. Vill du uppleva munterhet, styrka och bli välnärd? Då kan du våga dig lite längre ned i termometern, från 40 till 10 grader plus, och ge dig på cider, vin, porter och starköl. Men det gäller bara när dryckerna intas tillsammans med måltider, och konsumeras i rimlig mängd.

Än så länge har vi hållit oss inom det som Dr. Lettsom kallar temperance (måttfullhet). Men när vi korsar nollstrecket på termometern övergår vi i stället i intemperance, och det är här det börjar bli intressant. Här rangordnas inte bara olika typer av drinkar, utan också tre negativa bieffekter hos varje drinktyp: laster, sjukdomar och påföljande straff.

Ta den klassiska bålen, eller ”punch” som engelsmännen säger, en dryck bestående av alkohol, citrusfrukter, socker, vatten och kryddor. Om vi dricker bål i rikliga mängder kommer vi att drabbas av lasterna lathet och humörsvängningar, sjukdomarna morgonspya och darriga händer, samt straffen skuldsättning och ringar under ögonen. Då har vi hållit oss mellan -10 och -20 på Lettsoms termometer.

Cognac och vatten? Nu är vi nere på -30, och då väntar lögner och slagsmål, inflammerade ögon och hungersnöd om vi tar några klunkar för mycket.

I takt med att temperaturen sjunker växer vi ut allt större djävulshorn i pannan. När vi är nere på -50 börjar det frysa till rejält. Usquebaugh (eller whisky som vi säger nu för tiden) smaksatt med bitters leder till obsceniteter, svindleri, en brännande smärta i händer och fötter, piskstraff och fängelse.

Tänk på det nästa gång du beställer en Old Fashioned.

Slutligen når vi -70, eller det som skulle kunna vara motsvarigheten till helvetets mittpunkt i Dantes inferno. Här listas de mest djävulska dryckerna: gin, anissprit, rom och whisky som intas under dag och natt (morgondrickande anses konstigt nog vara mindre syndigt). De leder till inbrott och mord, galenskap och död, straffkolonin Botany Bay och galgen.


Whiskydrickaren möter sitt oundvikliga öde.

Nu skulle vi kunna göra det enkelt för oss och avfärda doktor Lettsom som en narr eller dåre. Men faktum är att han var en både framgångsrik och duktig läkare på sin tid. Han grundlade exempelvis Medical Society of London 1773 (som finns kvar än i dag), och hängde med den kvicktänkte Benjamin Franklin. Dessutom var han en tidig motståndare till slaveriet.

Hur förklarar vi då hans märkliga termometer? Varför pratas det endast om dryckestyp, och ingenting om mängd? Är 18 liter bål bättre än ett glas whisky? Eller är det kanske så enkelt att människor på 1700-talet inte visste av ordet måttfullhet, och att dryckestyp därför blev en automatisk indikator på hur svår fyllan skulle bli?

Men då undrar man samtidigt: hur kan det komma sig att vin, som ofta har en alkoholhalt på runt 10%, anses vara mer dygdigt än starköl, som ligger runt 5%? Har det kanske någonting med vinets symboliska natur att göra?

Det får vi givetvis aldrig veta. Kul är den moraliska sprittermometern i alla fall, och det är inte omöjligt att vi återvänder till den framöver om det visar sig att vi behöver moralisk vägledning. Fram till dess kan vi vara säkra på att vi hamnar i helvetet hela bunten, för jag tror inte att någon av oss kommer att hålla sig till att dricka ”liten öl” i det här livet.

2 Thoughts.

  1. Upptäckte din blogg häromdagen och har haft en hel del trevlig läsning. Här kan jag bidra med ett litet förtydligande. Det man avser med ”small beer” i 1700-talsengelskan är en typ av alkoholsvag öl som var vanlig på den tiden, inte en liten volym av öl. Modern motsvarighet sett till alkoholstyrka är folköl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.