Project Mercury

”Vem skulle få äran att åka upp först? Alan Shepard såg John Glenn som det största hotet. Glenn var en riktig helylleamerikan: han joggade varje morgon, rökte inte och var strikt trogen mot sin fru. Shepard kalkylerade att det nog är en fördelaktig image, så han tog efter några av Glenns vanor; han fimpade cigaretterna och började morgonjogga. Men han ville inte gå så långt som att sluta dricka cocktails eller vänsterprassla.”

Hösten 1957 skickade Sovjetunionen upp världens första satellit, Sputnik. Det såg inte bra ut från jänkarnas perspektiv. Svaret blev att svänga ihop ett aggressivt rymdprogram i all hast som kallades Project Mercury. Dess mål: att skicka upp världens första människa i rymden.

Hur det gick — och vad USA:s förste man i rymden gjorde när han blev kissnödig — berättar jag mer om i månadens nummer av Teknikhistoria.

Fokkers fantastiska flygplan

En händig rikemansson med ovanligt stark drivkraft. Men också en snillrik skojare, beroende på hur man ser det. Anton Fokker var mannen som förvandlade det tyska flygvapnet till en skräckinjagande terror från ovan under första världskriget. I årets första nummer av Teknikhistoria berättar jag om hans liv och flygplan, och hur han lurade världen att det var han själv som hade uppfunnit den synkroniserade kulsprutan.

 

När verkligheten börjar likna dikten

Militärrobotar, laservapen, exoskelett. I månadens nummer av Allt om Vetenskap undersöker jag framtidens vapenteknologi, som alltmer börjar likna science fiction.

”Motståndet mot autonoma vapensystem har ökat sedan millennieskiftet. En orsak till det är att militära drönare i enstaka fall har råkat anfalla fel måltavlor i krigszoner. En annan är att utvecklingen inom artificiell intelligens nu har nått ett stadium där drönare och robotar i hög grad kan agera självständigt. Ett sådant exempel är den sydkoreanska försvarsroboten SGR-1, som är placerad vid gränsen mot Nordkorea. Med hjälp av rörelsedetektorer, värmekameror och laserstyrning kan den lokalisera och anfalla måltavlor upp till tre kilometer bort – utan mänsklig inblandning. Än så länge tillåter dock ingen av världens försvarsmakter sina autonoma vapensystem att gå till attack utan mänskligt godkännande. Men det kan förändras i morgon. Och därmed har en viktig fråga uppstått för mänskligheten: vilken grad av självständighet ska vi tillåta de beväpnade robotarna att ha?”